Angående tystnaden

Det har varit ganska tyst här på bloggen under hösten. På internet överlag. Och i verkligheten.
Jag har inte orkat.

Det är lite för mycket i huvudet just nu och jag drar mig undan en hel del. Lite för att jag inte har tid men mest för att min energi går till att hålla mig på en stabil nivå.
Hösten har varit hård mot mig. Först var den bara fin och sen blev jag höstdeprimerad. Men eftersom jag, efter 26 levda år, börjar lära mig hur jag fungerar var jag beredd så höstdeppen blev inte så långvarig.
Men å andra sidan kom insikten om att vi ska flytta innan året tar slut. Lämna den här staden jag har lärt mig att älska. Flytta hem igen. Från storstaden Uppsala till ett samhälle ett par mil utanför Norrköping. Från att cykel är det enda transportmedel en behöver till att bil är ett krav. Från att kunna gå ner på stan på tjugo minuter till att behöva åka in till stan i tjugo minuter. Det är en förändring som jag både fasar inför och ser fram emot. Men det är just det. Det är en förändring och jag hanterar inte dom så bra. Jag behöver ganska lång justeringstid. Dessutom så behöver jag ett hem, det är det viktigaste i mitt liv, men det kommer att stå nerpackat i kartonger i flera veckor och det ger mig ångest. Mitt hem är min trygghet.
Som om det inte vore nog så måste jag hantera studierna på ett rimligt sätt. Vilket är svårare än man kan tro.
Men jag vet att allt kommer att bli bra bara det blir klart. Då ska jag sitta i min nya (större och billigare) lägenhet, titta på Vinterstudion och sticka något riktigt fint till mig själv. Jag längtar!